Snart ett halvår senare…

Tiden går så himla fort! Tjoff tjoff! Vi har överlevt vår första semester med bravur. Det var nemas problemas och bara huuur roligt som helst – fastän vi tillbringade över en vecka med MER än femton andra personer på samma place! Vi gjorde några ”egna” grejer på semestern och allt var bara huuur najs som helst. Gillar att ha träffat nån som också kan vara spontan på riktigt! Inte en sån som bara är det på låtsas… En som säger mer ja än nej. Jag är en som säger mer ja än nej. 🙂 Vi hade superkul btw!

(Sidospår: Jag är en sån som kan säga mer ja än vad som kan vara nödvändigt. Jag kan säga ja till allt som kan tänkas främja förhållandet eller i första hand honom före det främjar mig själv. Han säger att jag får säga nej om jag inte är okej med det. Men har inte hittat nån anledning till att göra det än. Jag vill inte hindra honom från att göra saker han älskar. Vill han vara med mig är han det, vill han göra annat gör han det. Och han har alltid kommit tillbaka, så jag fortsätter låta honom.. Testar försiktigt. Han gör detsamma.)

Vi är så gott som sambos numera – han åker hem och hämtar posten ibland eller hämtar grejer som han flyttar över  hit. De senaste två månaderna har vi sovit isär EN enda gång! (Nu i natt!) Han har kvar sin bostad och lär ha det över sommaren i alla fall – då står ju bostadsmarknaden nästintill still ändå. Han kanske säljer sitt efter sommarn? Vi vill båda skaffa något gemensamt, men då är det hus som gäller. Inte radhus eller parhus utan ett fristående hus. (Mina grannar är inte direkt roliga! Jag bryr mig inte sååå jättemycket (kör bara stereorace ibland/ två gånger i veckan för att överrösta dem) men han stör sig som fan.) Gärna ett hus med plan tomt så man kan ha en robotgräsklippare. Övriga ”krav” vi har är renoverade badrum (det räcker inte med en enda toa) och hyfsat nytt kök. Tapetsera och lägga golv kan vi (läs: jag) sträcka oss till att göra, kanske bygga en altan, men där räcker det. I värsta fall renovera köket. Det är i alla fall enklare och billigare än badrum. (Säger hon som ritat flertalet kök och byggt ett på egen hand. Badrumsbehörighet och försäkringsgrejer håller jag mig ifrån) Ytterskikten så som väggar, källare och tak ska kunna funka i åtminstone fem-tio-femton år efter att vi har flyttat in. Gärna en uppvärmd pool med eller utan bubblor och minst EN öppen spis eller kamin också förresten. (Grejen är att hade vi bott ihop hade vi sparat minst 60´om året så vi siktar på det. Snart, när han smält det och bestämt sig för att gör sig av med sitt på riktigt.)

Vi har sett några hus vi båda fastnat för som vi varit beredda att köpa! På riktigt. Speciellt ETT som vi verkligen båda ville ha!!! Det hade allt vi önskade och lite till: Källarvåning med tre rum, fyra sovrum, två badrum, två öppna spisar, nytt kök, ny toa, nytt badrum med bubbel, två vardagsrum & jacuzzi utomhus.. Vi har sååå låga krav? Haha! Han har en bra bankkontakt men jag behöver (nog) skaffa ett jobb först. Fast det får bli till hösten, hela sommaren är inplanerad redan! Hinner faktiskt inte jobba nåt..

Vi har tom pratat om hur man vill ha det när man gifter sig… 🙂 *väntar mig att han friar* Hur som helst har jag minst 25% av köpepenningen när vi väl hittar ”vårt” hus! Tja, en mille åtminstone. Kanske mer.  Jag är typ fattig till vardags men inte långsiktigt. Investerat rätt i fastigheter kan man kanske säga… Ett barn har vi tänkt oss tillsammans, men inte före vår drömresa vi har bokat! Men ändå strax därefter innan jag blir för gammal. Båda vill gifta sig. Fast på lite olika sätt. Men det går nog att lösa. Och det finns inte hur mycket tid som helst att spela på… Inte om man vill göra det ena före det andra.

Tror det kan bli riktigt bra det här! Jag känner i själen att det här är ”min person”. Jag tycker om honom hur mycket som helst! Jag älskar honom, även om jag inte sagt det högt än. Jag vet att han känner likadant. Vi är mer fysiska än verbala. Man är och gör snarare än säger. Sådan är jag, sådan är han. Han är fantastisk! ((Och jag ska nog ta hit åtminstone två oberoende mäklare som får syna min bostad inför en framtida försäljning (läs: inom ett halvår) frågan är om det är värt att renovera köket eller om jag ska låta bli. Tapetsera om lite för att göra det mer köpvänligt eller gå på den ”unika” känslan. Gick ju all in när jag flyttade in. Tänkte: Nu har jag ingen (man) som tycker nåt, utan kan gå lös precis hur som helst – and so I did! Funderar iaf på en fondvägg i sovrummet som är bättre än den jag gjorde provisoriskt (och har vart där i åtta år för att jag inte hittat ”the tapet”.) ))

Jag önskar samma lycka till er alla!

 

Två månader senare

Hoppsan hejsan vad tiden går! Jag trodde att det var precis nyligen som jag skrev mitt senaste inlägg, men det visade sig ha gått längre tid än så. Allt bara rullar på. Fast så är väl livet i bubblan?

Vi ses i princip vaaarje dag och våra planer utökas hela tiden med nya och sträcker sig numera till slutet av året. Såklart är det helt fantastiskt men samtidigt lite läskigt när det går från noll till hundra bara sådär. Är verkligen allt det här på riktigt? Tänk om jag bara drömmer? Well, än har jag inte vaknat i alla fall. 😀 En anledning till att det gått fort/lätt kan vara att vi redan innan första träffen diskuterade igenom vad vi båda vill få ut/behöver i en relation. Till exempel vilken typ av relation man vill ha, hur ofta man vill höras och ses, hur mycket egentid man behöver, vad man vill göra, hur man ser på framtiden. Eftersom vi hade samma syn på saken blev det aldrig några krokiga frågetecken när vi väl sågs och märkte att vi gillade varann. Ja, så som man råkat ut för tidigare att en vill ha en viss typ av relation och den andre något helt annat – ofta märks det inte förrän efter ett tag att man är inne på olika spår. Öppna kort och raka rör ÄR en klar fördel!

Det har hunnit bli galet mycket hemma-mys-tid och jag är fortfarande förvånad över att jag trivs så himla bra med att göra ”ingenting” med en annan människa. Vanligtvis brukar jag bli väldigt rastlös vid avsaknad av action och bli tokig om jag inte får GÖRA saker. Måste ut, måste iväg, måste se, måste få nya intryck, måste måste måste… Nu är jag bara nöjd. Rakt igenom. Det här har jag aldrig upplevt i tidigare relationer!

 

 

Två veckor senare

Det rullar på bra här & jag är fortfarande kär! Det har varit mer släkt och familjemedlemmar, vänner och middagar. Vi har mer och fler gemensamma planer framöver och det funkar superbra att ha en ny vuxen här hemma. Jag hade dessutom längtat ihjäl mig om det bara gick att träffas varannan vecka. Det fick räcka med en sådan vecka! Haha! Jag gillar att vi ses så ofta och mycket vi kan. När jag är kär vill jag helst umgås precis exakt hela tiden, men det är ju inte möjligt.

Jag trodde att det kanske skulle kännas jobbigt att ha någon så nära inpå så mycket efter att ha levt ensam i många år – men det är precis tvärt om. Det känns lite jobbigt om det går ett par dagar utan honom istället. Tänk så det kan bli!

Öhm, och så har vi pratat om hur vi skulle vilja bo längre fram…

BIG news!

Det är himla lustigt faktiskt. Jag rensade ut allt det gamla, på alla sätt och vis: Tömde gamla inlägg här, rensade bilder i datorn, kastade små kvarglömda minnen, raderade mobilnummer… All gammal dejthistorik fick verkligen gå till historien. En gång för alla.

I den vevan smidde jag planer. Planer på mitt nya singelliv, fritt från allt det gamla. Börja om på ny kula, en omstart. Jag hade massor med tankar på nya blogginlägg i olika teman. Om att rannsaka sig själv, att bryta gamla invanda mönster som inte fungerar, göra annorlunda, om att ge ärliga chanser… Lite mer åt det filosofiska hållet snarare än rent redogörande inlägg. Sen hade jag dessutom tänkt göra en ny dejtprofil med nya bilder och en helt annan text, men det fick vänta lite. Jag började med att läsa ur Deepak Chopras bok ”Vägen till kärlek”, har ännu inte läst mer än de första kapitlen men vissa delar fick mig verkligen att tänka efter. Till exempel en sådan basal sak som; Är alla människor värda kärlek? Självklart! Är jag värd kärlek? Jag vet inte… – Varför då? Om jag uppriktigt tycker att alla är värda det bästa, då måste jag ju också vara det. Varför skulle jag inte ingå tillsammans med ALLA andra? Kan bero på alla nej jag fått genom åren, och det måste skrubbas bort. Jag fortsatte läsa en del och kom verkligen framåt. Sen skrev jag en önskelista.

Strax därefter hände någonting riktigt spännande. Det dök upp en person som tydligen var lika ivrig som jag var, som hörde av sig lika mycket, som var lika intensiv i kontakten som jag. Och så sågs vi. Och sen igen och igen och igen… Det var inget sådant där klassiskt dejtande som jag är van vid, vi bara hängde. Hemma, casual, soft. Jag gillar raka rör: inget jäkla velande, inga spel, inget undrande, inte att behöva känna mig besvärlig, inte att tveka på om man ska få svar eller undra vad de tänker. Jag tycker inte om att krypa långsamt, jag gillar att springa fort. Jag tycker inte om när det ska tänkas för mycket för sig självt, jag gillar när det händer saker. Fatta, den här håller precis samma takt! Ibland drar han till och med med mig i farten, jag slipper stå och slita. Jag kan knappt fatta att det finns någon som fungerar likadant! Någon som ibland ligger lite före. Går det att förstå hur befriande det är? Jag fick allt jag bad om och lite till. Bara sådär.

Nästa steg? Jag vet inte! Vi har kommit långt på väldigt kort tid och checkat av en heeel del. För en och en halv månad sedan var jag omedveten om hans existens och nu har vi redan gemensamma planer som sträcker sig ett halvår framåt. Hur hände det?!? Jag vet inte. Men det är kul! Jättekul! Och jag känner mig verkligen hemma, på så många plan.

Vad jag skulle lyssnat på long way before:

• Är han genuint intresserad hör han av sig – också från jobbet.
• Är han genuint intresserad ser han till att träffas, han kan inte låta bli.
• Är han genuint intresserad visar han att du är hög(s)t upp på priolistan.
• Är han genuint intresserad vill han inte förlora dig, han ser till att hålla dig kvar.
• Är han genuint intresserad sätter han handling framför ord.
• Är han genuint intresserad ser han till att du förstår det.

En enklare sak är kanske att vända på det klassiska ”behandla andra som du vill bli behandlad”. Bli behandlad som du vill behandla andra! Det hade sparat mycket tid och energi på fel typer, men så här i efterhand spelar det faktiskt ingen roll…

Hejdå singellivet! Numera är jag någons flickvän. 😀

 

Vi ses nästa år!

Som ni ser har jag inte kommit igång riktigt ännu, andra saker har hela tiden kommit emellan och nu gör julen det också. Jag har några grejer på lut men de får lutas vidare tillsammans med lutfisken och så återkommer jag när vi har påbörjat det nya året istället.

2016 here we come!

Här var det tomt!

Jag skyltar om inför julen.

***

Välkommen åter om ett par dagar!