Kontakta mig?
skicka ett e-mail till:
miaumiau@hotmail.se
Nu har jag återigen hamnat i ett läge som jag inte gillar. Ovisshet. Där man är skraj för att vara för på, att bli en pain in the ass. Men samtidigt vill man inte släppa, utan låta bollen fortsätta rulla. För man är nyfiken. Och vill göra något åt sin situation, öppna sig för möjligheterna till någonting nytt & inte växa fast helt och hållet i mangroveträskets slingrande rötter.
Plötsligt är någonting som egentligen bara är en rolig grej ganska jobbigt…
Om jag ska göra någon slags statistik över min dejthistorik så skulle jag tro att det ser ut ungefär så här: (Hur ser din statistik ut?)
Killar jag mailat med: 300
Killar jag haft på min msn: 150
Killar jag gått på dejt med: 15
Killar jag gått på andradejt med: 8
Killar jag fortsatt träffa: 5
Killar som blivit PV: 0
Så om jag börjar maila med en kille är det 1,67% chans att det ska ”bli” någonting. Dåliga odds! Men om jag däremot vaskar och lyckas hitta tre intressanta killar att gå på dejt med, så kommer det uppstå känslor med en av dem. Mycket bättre! Läste någonstans att man behöver dejta tolv personer för att lära sig upptäcka vad man söker – slutsatsen av det är att jag går på övertid. Så det kan hända närsomhelst nu, att jag stöter på MrRight!
Think positive! (Och som bonus är det snart vår!)
Jag försökte skapa en profil på Match, som jag blev så fint tipsad om, och som jag inte trodde jag testat innan. Tydligen har jag varit med för länge i gamet, för min mailadress var redan registrerad hos dem sedan tidigare… Nåja, mycket har hänt under alla dessa singelår. Eller INTE hänt, kanske man ska säga? Mitt intryck av sajten kan inte ha varit så kraftfullt eftersom jag inte ens minns att jag hängt där. Det kanske bara var en tillfällig grej?
Det verkar inte bättre än att jag får vänta tills i morgon på lösenordet till min gamla profil jag hade där. (Det ska bli spännande att se vad jag hade skrivit då, förr i tiden, om mig själv.) Så då är det nog bäst att sova? I morgon blir en maffig dag! I många avseenden. Jag får berätta mer sen. Efteråt. Det ska bli grymt roligt, men har inte med dejtande att göra.
Puss på er alla!
ps. Jag är verkligen nyfiken på D. Men om det skall bli en dejt eller ej är upp till honom…
Det börjar bli dax att återigen skaffa en dejtingprofil! Och det är här jag behöver just DIN hjälp. Jag ska inte ha flera sidor, inte vara lite här och där. Utan jag ska fokusera på EN. Grow up and get serious! Skriva profilen lika genomtänkt som mitt CV, fixa nytaget fint och fräscht foto & just be the fab me!
Så, den stora frågan är: Vilken sajt ska jag välja??? Ge mig förslag tack!
Varför jag inte känner några myssuktande känslor, någon lust eller längtan efter att få kramas måste bero på att jag inte kommer ihåg hur det känns??? Jag är så inrutad på att jag verkligen vill träffa någon och inleda en vettig relation. Eftersom allt jag testat tidigare inte fungerat så la jag ju om min taktik. Men det funkar ju inte heller!
Okej, dejten visade sig inte vara så jävla schyst, han avslutade inte på ett schyst sätt i alla fall… (Med detta är det sen färdigskrivet om honom (tror jag), men jag kommer nog fortfarande tänka på honom lite då och då.) Vad jag kände var att jag ville släppa loss, hångla loss och mysa med honom. Istället var jag bara inåtbunden, distansierad och sjukt jävla osäker. Att ”bara vara” och se vad som händer gick fet-fel. Jag tänkte jag skulle vara ”vuxen” och inte släppa till – men det innebär ju inte att vara en isdrottning. Isdrottningen stöter bort folk&fä. Och det är ju verkligen inte JAG.
Att experimentera med mitt inre under tiden jag träffade Dejten är ingenting jag borde gjort. Men jag lärde mig något: Att inte göra det igen! Att jag inte kan vara på något annat sätt än vad jag är. Och att den jag träffar, han får ta mig precis som jag är & we will make it work – för han gillar mig precis som jag är, FÖR att jag är den jag är. Att jag är impulsiv och vill allt & ingenting på en och samma gång – det får han leva med!
Dammit! Jag har SÅ tappat bort mig själv – iiiiigen! No more ice!
Dont think – just act! (Men, liiite måste jag få tänka & analysera, annars vore jag inte jag.)
Hur många ingenjörer har du dejtat? Jag har kommit upp i sex stycken. Och ingen av dem har varit the one, kanske dax att se över en annan yrkeskategori? Fick syn på en sjuuukt snygg brandman idag; lång, stark och ståtlig. Me like! Nackdelen med dessa är att de är lite svårare att hitta på internet, ingenjörer överlag brukar ju vara datanördar… Så sannolikheten att träffa på dessa online är betydligt större. Det är bara att se till min statistik.
Jag söker som så många andra efter den stora kärleken i mitt liv. Vägen dit är inte enkel. Ena dagen är det en snårig nergången, bitvis lerig och väldigt snärjig väg med rakbladsvassa taggar… Andra dagen är det rena Autobahn där trafiken rusar alldeles för fort och jag aldrig lyckas välja rätt fil.
Hur jag än gör, försöker och nästintill vränger mig ut och in så har jag ännu inte lyckas. (Tro mig, jag har försökt att inte anstränga mig alls – OCKSÅ.) Alla möjligheter är bra möjligheter. Man får se varje möjlighet som en chans och göra det bästa av det. Även om det inte alls lyckas… Men då har man i alla fall försökt.
Jag tror inte på att sitta hemma och göra ingenting. Hur ska jag då lyckas springa på prins charmig? Stänger jag mig inne kan ingen se och upptänka just mig. Ooom, man inte hänger ut sina tentakler på internet förstås. Jag testar allt och är öppen för det mesta. Men då och då slås benen omkull under mig… Det gör ont, det värker, men jag reser mig upp och fortsätter min ManHunt! För en dag, en dag – då SKA jag lyckas!!! Jag SKA!!!
Puss&Kram på alla singlar där ute. Det kan ni behöva!
