Kontakta mig?
skicka ett e-mail till:
miaumiau@hotmail.se
Jag är fortfarande bakis sedan helgen. Damn vilken lördagskväll det var! Fantastisk, underbar och sjukt rolig. Men när man känner av efterdyningarna är det bara att inse att jag är för gammal för att orka med 12-timmarsfester. Hur mycket dricka det blev har jag ingen aning om. Ett par liter? Tjugo liter? Ett badkar? En insjö? Ett litet hav?
Nu = vila
Låter blir att fråga ingående om detaljer, för jag vet hur lätt det är att bli för ytlig, fastna vid spännande grejer och inte se helheten. Som att bli förblindad av en schyst Ferrari men glömma att kolla upp om den över huvudtaget är körduglig… Den missen har man ju gjort förut. Flera gånger. Många gånger.
För att kasta om till någonting helt annat. Fick en inbjudan till lugna festligheter lite längre fram i vår. På en i övrigt mycket viktig dag som jag inte kan boka om. Tackade artigt nej. Fick liksom till svar att det inte gjorde någonting. Det var helt okej. För det blir, tja, ni vet, en sorts parmiddag egentligen. Alla som ska komma, kommer dit med sina respektive. (Och pratar om sambosoffsittning, paraktiviteter, semesterplaner, husplaner, bebisproduktion etc…) ”Ja, alltså, du är ju verkligen den sista som är singel nu. Alla har verkligen stadgat på riktigt. Både på ena och andra sidan av vårt kompisgäng. Så jag förstår om du inte tycker att det hade varit så roligt att vara med ändå.” När får jag vara med? När jag hittat ett eget bihang? För ensam med barn räknas inte. Inte i den här klubben. Samboklubben. En postordermake och saken är biff?
What to say? Suck, suck, dubbelsuck!
Av någon anledning började en kille maila till mig ikväll. Vi kan kalla honom Lillen. Vi mailade hit och dit och bytte sedan msn. Sen kom vi ut på djupt vatten. Mycket djupt vatten. Jag dissikerades in till beståndsdelar, han ifrågasatte vissa detaljer. Stundvis blev jag både arg och irriterad på honom, ända tills jag kom till insikt… Insikt i mycket viktiga frågor! Så viktiga att de kräver ett helt eget blogginlägg. I morgon. (<- note to self)
Jag var precis på väg att lägga mig men blev uppe hela långa natten. En timme på telefon han vi med däremellan också. Och vet ni vad? Han äääääääär snygg, på riktigt, och inte bara på foton. För jag har sett honom, inte IRL, men live. Jag sitter och tittar på honom nu.
I morgon (läs:idag) hade jag önskat mig en hemmafest, skratta, ha roligt och fyllna till lite. Jag får det. Om jag vill. Utan att ha tjatat eller bett om det. Med Lillen. En del av mig säger; klart vi ska ha lite fest! Fyllna till och kanske hångla lite. Sååå jävla roligt. Det måste hända något som bryter förtrollningen av tristess. En kyss av en prins (eller bara en groda) kanske?
Men det är något som stör mina tankar… Fan!
