… för jag vet att jag en dag kommer smsa dejten och undra: Vad hände med dig?
En dag, i ett svagt ögonblick. Men inte idag. Kan inte låta bli att fundera.
februari 25, 2010
Ice ice baby!
Varför jag inte känner några myssuktande känslor, någon lust eller längtan efter att få kramas måste bero på att jag inte kommer ihåg hur det känns??? Jag är så inrutad på att jag verkligen vill träffa någon och inleda en vettig relation. Eftersom allt jag testat tidigare inte fungerat så la jag ju om min taktik. Men det funkar ju inte heller!
Okej, dejten visade sig inte vara så jävla schyst, han avslutade inte på ett schyst sätt i alla fall… (Med detta är det sen färdigskrivet om honom (tror jag), men jag kommer nog fortfarande tänka på honom lite då och då.) Vad jag kände var att jag ville släppa loss, hångla loss och mysa med honom. Istället var jag bara inåtbunden, distansierad och sjukt jävla osäker. Att ”bara vara” och se vad som händer gick fet-fel. Jag tänkte jag skulle vara ”vuxen” och inte släppa till – men det innebär ju inte att vara en isdrottning. Isdrottningen stöter bort folk&fä. Och det är ju verkligen inte JAG.
Att experimentera med mitt inre under tiden jag träffade Dejten är ingenting jag borde gjort. Men jag lärde mig något: Att inte göra det igen! Att jag inte kan vara på något annat sätt än vad jag är. Och att den jag träffar, han får ta mig precis som jag är & we will make it work – för han gillar mig precis som jag är, FÖR att jag är den jag är. Att jag är impulsiv och vill allt & ingenting på en och samma gång – det får han leva med!
Dammit! Jag har SÅ tappat bort mig själv – iiiiigen! No more ice!
Dont think – just act! (Men, liiite måste jag få tänka & analysera, annars vore jag inte jag.)
februari 22, 2010
Delete
Jag har tagit bort dejten från msn. Ge mig en anledning till att ha honom kvar. Finns inte! Jag måste medge att jag fortfarande är besviken. På honom. Jag trodde han var bättre än så. Faktiskt. Det var i alla fall det intrycket jag fick. Men som sedan har ändrats. Jag tycker att det är illa att bara försvinna ut i tomma intet. Argh! Att först säga att man vill träffas och till och med ge förslag på vad vi ska göra. Jag säger att jag gärna vill träffa honom. Och sedan var det över. Han har inte ringt, inte smsat, inte msn:at, ingenting! Jag har inte heller hört av mig. Varför skulle jag?
Jag är inte alls bitter, inte idag. Hah! Alla har sina ups and downs, även jag…
