Dating in the dark
Sitter och tittar på Dating in the dark och skäms verkligen när killen börjar sjunga! Hu! Tur att det inte var jag som satt där. Då hade jag dött. Eller, det gjorde jag nästan en gång…
Dejtade en kille och blev hembjuden till honom. Vi käkade middag och hade allmänt trevligt. Han berättar att han sjunger i ett band. Har skrivit en låt själv, eller hur det nu var. Rätt vad det är har han plockat fram gitarren, hinner knappt uppfatta det innan han sitter mitt emot mig och börjar spela. Och sjunga. Nära döden-upplevelse big time! (Det var inte bara pinsamt att sitta där, han sjöng förjäkla illa också.) Ett par av de värsta minuterna i mitt liv. Visste inte var jag skulle ta vägen, hade ingenstans att ta vägen. Och låten tog ju aldrig slut. Saved by the bell när min mobil började ringa och han per automatik slutade spela. Thanx god for that! Annars hade jag nog inte levt idag.
När jag tänker efter… Är det något jag INTE varit med om?
Dating in the dark!
Ikväll är det dax för det andra avsnittet av ”Dating in the dark” på kanal5. Som den sucker jag är för kärlek och allsköns mumbojumbo så tittar jag självklart!
Först tänkte jag att det kanske vore ett spännande sätt att träffa någon på. Man träffas, connectar, låter sina andra sinnen uppleva en person innan man väl ses. Men efter att jag sett det första avsnittet var insikten: Underhållande tv, men ingenting för mig! Det känns som en repris fast i IRL-form utav helt vanligt nätdejtande. Man ”ses”, man pratar och connectar & sen SES man. Man kan få en känsla eller uppfattning, men vet inte säkert förrän man verkligen ser varandra öga mot öga om attraktionen verkligen existerar.
Kommer ni sitta bänkade klockan 20:00?
