Normer
Jag har tänkt lite på kring ordet norm. En norm, flera normer. Inte ordet i sig utan innebörden. Var befinner jag mig i relation till normerna? Vad är jag och vad är norm och andra människors förväntningar på mitt liv?
Det var DEN HÄR artikeln jag läste, om ofrivillig ensamhet. Läs den du med!
Vill jag ha mitt liv på ett visst sätt för att det är så det ”ska” vara, förväntas vara, eller vill jag egentligen någonting annat? Jag vill inte vara singel längre. Det vet jag. Jag önskar mig inte fler barn. Det vet jag. Jag vill må bra i en relation. Det vet jag. Resten får jag prova mig fram med, när jag väl träffar någon, för jag har nog ingen aning…
Update: Just det! Jag vill ha ett hus också. Och så pass bra matematikkunskaper har jag att jag kan räkna ut med röven att det behövs en inkomst till för det om jag ska bo här i krokarna.
Nya böcker
Nu har jag nya böcker att läsa. Som ni vet är jag ju en periodare när det gäller att läsa. Jag läser ungefär tre böcker åt gången och sen har jag en paus innan jag tar tre nya. När jag väl läser går det fort och de tre böckerna går åt inom en vecka. Den första boken gick åt igår kväll:
Karriär och köksbesvär – Sophie Kinsella. Lättläst, kul, lite galet och med ett bra slut. Mina favoritingredienser för en god bok! Läste den från pärm till pärm på några timmar. Den handlar om en tjej som bara har karriären i sikte fram till en dag när hela hennes liv vänds upp och ner på ett minst sagt annorlunda sätt. (Och tur det, för annars hade den nog inte varit så skoj att läsa…) Boken fick mig att tänka efter, VAD är viktigt för mig i livet?
Innan jag somnade igår hann jag börja på bok nummer två (bara 17 sidor, men ändå):
Ensamma hjärtan och hemlösa hundar - Lucy Dillon. Rachel förlorar sitt jobb och blir dumpad av sin kärlek samtidigt som hon ärver ett hus på landet och ett hem för övergivna hundar av sin bortgångna moster. Det är inte alls vad hon hade planerat för sig själv…
Och i början av nästa vecka kommer jag att hugga in på bok nummer tre:
Det bästa av allt – Rona Jaffe. Fyra unga kvinnor i New York 1952 som ska göra karriär och hitta kärleken. En bok om vänskap som övervinner allt. Boken producerades första gången 1958 och ska tydligen kännas lika aktuell idag.
Städa eller sova?
Städa eller sova? Sova eller städa? Det är dagens svåra fråga. Har lagt ner idén om att springa iväg och kolla om söta killen jobbar så jag kan handla lite av honom. Har tid på mig att göra det någon dag nästa vecka istället, då kan jag kolla med bästa L vilka dagar hon jobbar och hälsa på henne på/efter jobbet också. Slå två flugor i en smäll!
So long. Nu går jag kryper in i idet igen. Fatta, på vintern kan man sova huuur mycket som helst! Sen finns det inte så mycket annat att göra än att städa… då är det härligare att drömma sig bort. Det kostar gratis!
Olika universum?
Jag sitter och läser nyheterna. Allt handlar såklart om nya kungabarnet. Tusentals hälsningar från alla möjliga personer. Jag undrar lite varför de skriver dessa hälsningar – som om de någonsin kommer bli lästa av de som de riktas till? En del skriver som om de kände familjen. Som om de var släkt eller nåt. Eller som om de var vänner. Eller önskade att de var vänner.
Själv tycker jag att allt är så avlägset. De lever inte i samma värld som jag gör. De är precis som vilken skådis som helst: Utåt sett lever de på ett sätt, och hemma innanför dörrarna ett annat – privat som de knappt delar med någon. Vi känner bara till den mediala bilden. De skulle lika gärna kunna vara skådisar i en mycket lång film som jag inte orkar titta så mycket på. De lever i ett parallellt universum!
Vad jag ville säga med det här? Tja, vet inte riktigt… Jag är inte glad över det här, tycker och känner ingenting alls faktiskt. Det föds barn varje dag som jag inte gratulerar. Även om jag förstår hypen så gör jag ändå inte det.
